Obs, följande historia är fiktiv och är inte på något sätt menad att förolämpa den Svenska monarkin, kungafamiljen eller konungariket Sverige.

1967

Den 20 November 1967 fick Överbefälhavare Torsten Rapp ett mycket oväntat besök i Högkvarteret. Arvingen till den Svenska tronen, Carl Gustav kom på ett snabbt inbokat möte på kvällen och gav en mycket omskakande historia.
Enligt kronprinsen själv så hade han en halvbror. En jämngammal halvbror vid namn Erik Gustav Adolfson.

Inför en förbluffad Överbefälhavare så berättade prinsen historien om hur hans far hade haft en affär med en kvinna under andra världskriget som resulterat i en son. Modern och sonen fick ett diskret underhåll av Kungahuset under barnets första år innan modern och sonen flyttade till USA 1947 (Efter prins Gustav Adolf dog i Köpenhamn).

Sonen växte upp i New York med sin mor som tyvärr avled i cancer 1959. 1965 gick sonen med i amerikanska flottan och blev stridspilot där.

Efter prinsens historia så frågar överbefälhavaren varför prinsen berättar denna känsliga information nu. Prins Carl Gustav svarar med nästa chock. Erik Gustav tjänstgjorde i Vietnam och hans plan blev nedskjutet tre veckor tidigare och han blev tillfångatagen av nordvietnamesiska trupper.

Överbefälhavaren drar en djup suck och lutar sig tillbaka i sin kontorsstol.

- ”Jag är ledsen ers höghet. Verkligen, jag är ledsen. Vad vill du att vi gör” frågade Rapp.
- ”Amerikanerna har inga planer på att rädda honom, han är för långt in på Nordvietnamesiskt territorium för det. Och jag och kungen har inga planer på att låta honom genomlida Vietnamesernas fångenskap” sa Carl Gustav.
- ”Jag förstår ers höghet. Men med all respekt så har ni inte så mycket val. Såvida inte ni vill att jag ska informera statsminister Erlander” sa Rapp.
- ”Nej, kontakta inte statsministern” sa Carl Gustav snabbt.
Rapp var tyst och väntade på att prinsen skulle fortsätta.
- ”General, jag och kungen har samlat ihop ett antal frivilliga officerare från olika delar av Krigsmakten. De är villiga att på våra order resa till Vietnam och frita min bror” sa Carl Gustav.
Rapp lutade sig fram igen och lade sina armar på sitt kontorsbord.
- ”Ni och kungen spelar ett farligt spel, ers höghet. Krigsmakten är inte kungahusets privata armé längre” sa Rapp.
- ”Jag är medveten om det, herr general. Fast vi är övertygade om att detta är den enda vägen öppen för oss” sa Carl Gustav.
Rapp var tyst en stund medans han funderade. Prinsen framför honom väntade på hans svar. Efter en stund sa överbefälhaven.
- ”Ifall jag går med på detta, vad behöver ni av mig”
- ”De frivilliga behöver hjälp med tjänsteledighet, utrustning, vapen, transport och andra småsaker” sa Carl Gustav snabbt.
Överbefälhaven blev tyst igen medans han funderade. Lagligt sett så borde han be prinsen att dra åt fanders, fast det tänkte han inte göra. Rapp hade spenderat hela sin karriär inom krigsmakten och närheten till och respekten för kronan var indrillad i honom sedan dag ett. Efter några minuter av fundering var svaret till prinsen och monarken självklart. Rapp reste sig och ställde sig i givakt.
- ”Meddela hans majestät att krigsmakten kommer att hjälpa honom och kronan på alla sätt den kan” sa Rapp innan han gjorde honnör.
Carl Gustav reste sig även han och besvarade honnören.
- ”Tack, general Rapp” sa han.

Detta är ett hemligt och olagligt räddningsuppdrag på uppdrag av Kungahuset som vi kommer att spela. Uppdragets mål är att rädda Carl Gustavs halvbror, Erik Gustav Adolfson från fångenskap i Nordvietnam. Ni kommer att ha full frihet i hur ni uppnår detta mål. Ni kommer att landsättas i Nordvietnam från ett svenskt handelsfartyg för att sedan leta upp och träffa en lokal informatör som vet vart målet hålls fången.

Meddelande från hans majestät Gustav VI Adolf: Lycka till, Soldater. Plikten framför allt!