Visa ämne
 Fall of the Raptors
|
|
|
Publicerat 2016-01-04 07:31
|
|
|
Den Altiska regeringen har bett USA att ge tillbaka den flygbas som de hyr på ön Stratis. Efter att USA vägrar att ge tillbaka basen innan hyresavtalet går ut 2055 så har relationerna mellan Altis och USA försämrats kraftigt. Altis regering känner sig av folket tvungna att agera. AAF har fått i uppdrag av regeringen att förbereda en invasion av ön Stratis i syfte att ta tillbaka flygbasen. Altis Special Forces, får jobbet att slå ut de F-22 Raptor plan som är stationerade på basen innan huvudangreppet inleds. Som sagt så funderar jag på att göra Fall of the Raptors till ett ganska svårt uppdrag. Med svårt menar jag "perma death" och mindre generöst AI script. Jag menar vi möter ju ändå tränade amerikanska soldater. Vad tycker ni? The objekt of war is not to die for your country, but making the other bastard die for his.
Gen. George .S Patton |
|
|
|
|
|
Publicerat 2016-01-04 09:27
|
|
| Har länge tyckt att svårighetsgraden behöver trappas upp på våra OP. Har inget emot att misslyckas nån gång ibland om det innebär att vi blir bättre nästa gång. Permadeath är också helt ok, men tänk på att om folk dör för lätt får sjukvårdarna inget att göra. | |
|
|
|
|
Publicerat 2016-01-08 11:24
|
|
|
Detaljerad ordergivning. Situationen är att AAF ska ta tillbaka en flygbas som USA olagligt håller på ön Stratis. Invasionen ska utföras av den Altiska arméns 43:e luftburna bataljon. För att bataljonen ska kunna landsättas på Stratis, behöver jaktplanen på den amerikanska basen oskadliggöras. Vi kommer utgå från Air station Mike som är en Altisk installation. Därefter kör vi till en plats nära flygbasen där vi kommer starta operationen. Våra mål är de fem F22 planen, en kommunikations post, radartornet och bränsle depån. Soldater, våran regering har en massiv politisk och medial kampanj planerad för efter att stridigheterna är över. För att förenkla denna kampanj är vi ombedda att försöka minimera amerikanska dödsoffer till ett minimum. De amerikanska försvararna är marinsoldater så underskatta inte deras förmågor. Altis litar på, gud vare med er. The objekt of war is not to die for your country, but making the other bastard die for his.
Gen. George .S Patton |
|
|
|
|
|
Publicerat 2016-01-08 23:59
|
|
|
Dagen efter Invasionen av Stratis Airbase. 43:e luftburna bataljonens Stabsplats vid Airstation Mike. Kl 12:43 Överste Nikos Gyros hade haft en mycket stressig dag. Tolv timmar tidigare hade han och resten av hans bataljon varit stridsredo och upplastade på helikoptrar vid Altis international Airport. Nikos hade personligen talat inför hela bataljonen några timmar innan och informerat dem att den övning de övat för de gångna veckorna egentligen hade varit förberedelser inför nattens attack mot Stratis. Nästan varje soldat och gruppledare hade varit ovetande om operationen och detta sågs i deras ögon när de fick veta vad som väntade. Soldaterna höll disciplinen dock och stod kvar i givakt under Nikos hela tal. Nikos gjorde klart för soldaterna att han var mycket stolt över dem alla och att de verkligen förtjänade sin plats i regementet och bataljonen. Han sa också att han hade fullt förtroende för deras stridsduglighet, mod och disciplin. Orden hade kommit strax efter ett tiden på natten och helikoptrarna hade lyft nästan omedelbart. Flygvapnets jakt och attack plan hade flugit i förväg för att mjuka upp Amerikanerna innan bataljonen anlände. Vid tvåtiden så anlände de första plutonerna till ön och de landsattes i kullarna öster om flygbasen. Nikos var bland de första på plats, han upprättade sin stabsplats vid radar stationen Airstation Mike medan mera av hans trupper anlände. Nikos hade tre kompanier till sitt förfogande, A, B och C kompanierna. A kompaniet landsattes utanför Agia Marina för att skydda den civila befolkningen från striderna. B och C kompanierna landsattes i kullarna över flygbasen och dessa kompanier påbörjade genast strid mot de Amerikanska marinkårssoldater som försvarade basen. Medans Nikos män började strida så fick Nikos själv en genomgång från Altis specialstyrkor som hade genomfört en räd mot flygbasen innan Nikos anfall. Specialstyrkorna hade lidit stora förluster men de hade lyckats med att både slå ut fiendens jaktflyg samt reducerat marinkårs garnisonen från ett förstärkt skytte kompani till kanske två till tre plutoner. Kl 08:12 så hade en pluton från B kompaniet lyckats ta sig in i hamnområdet och säkra detta men längre kom inte plutonen. Under morgonen och förmiddagen fortsatte striden vid flygfältet. Nikos män gjorde flera anfall i skydd av bataljonens granatkastare och flygunderstöd. Hus efter hus och meter efter meter tog Altierna mark från sina Amerikanska motståndare. Nikos män led förluster men det var klart att snaran som slöts kring de Amerikanska marinsoldaterna snart skulle slutas. Klockan var nu 12:43 på eftermiddagen och försvararna höll enbart några byggnader i mitten av basen. Nikos hade beordrat halt i anfallet och beskjutningen för att ge den Amerikanska befälhavaren tid att inse att kapitulation var hans bästa val. Nikos behövde inte vänta länge. - ”Överste, sir” sa en ung signalist i stabstältet. - ”Ja, Sergeant” svarade Nikos. - ”Sir, vi har radiokontakt med Amerikanerna. De vill tala med vår befälhavare” sa Sergeanten. ”äntligen” tänkte Nikos. Nikos satte sig vid radiobänken och tog på sig hörlurarna. - ”Detta är Överste Nikos Gyros från den Altiska arméns 43:luftburna bataljon. Vem talar jag med” sa Nikos in i mikrofonen. Radion gav ifrån sig lite brus innan en röst svarade. - ”Detta är Löjtnant Leroy Barns från Förenta Staternas Marinkår” sa rösten. - ”Löjtnant, är du det högste befälet på flygbasen” frågade Nikos. - ”Ja, Överste. Basbefälhavaren dödades i natt när ni beslutade er för att skjuta en pansarvärnsrobot på en Hummvee” sa rösten. Han var märkbart irriterad över frågan. I sin ögonvrå kunde Nikos se en av elitsoldaterna flina över kommentaren om Hummveen. - ”Uppfattat, Löjtnant. Vad är det ni vill” frågade Nikos. - ”Överste Gyros, jag inser att fortsatt motstånd är meningslöst och jag ber därför om ett eldupphör så vi kan träffas och diskutera villkor för min och mina mäns kapitulation” sa Löjtnanten. Gyros tog ett djupt andetag, han tog av sig sin basker innan han svarade. - ”Löjtnant Barns, jag accepterar ditt förslag om eldupphör och föreslår att vi möts på mina truppers kompanistab vid flygbasen om 40 minuter” sa Nikos i radion. Det tog ett ögonblick innan svaret kom. - ”Ses där, Överste” Nikos tog av sig sina hörlurar och vände sig till sin stabschef. - ”Fixa fram ett fordon” sa han. 40 minuter senare var Nikos i B kompaniets stabs plats som var en bensinmack utanför basen. Nikos stabschef var också där tillsammans med B kompaniets stab och en skyttegrupp. Mackens inredning hade skyndsamt flyttats undan för att göra plats för ett bord och några stolar. Nikos satt på en av stolarna när en soldat vid dörren pekade mot vägen till basen. Nikos ställde sig upp och tog på sig sin basker och rättade till sin uniform innan gick ut. På vägen kom en Altisk skyttegrupp gående, mellan dem gick tre marinsoldater. Soldaterna kring Nikos blev lite nervösa när de sig att två av marinsoldaterna fortfarande var beväpnade. Nikos lugnade sina män med en handgest. Soldaterna kom fram till Nikos. En av dem var obeväpnad och han ställde sig framför Nikos. Nikos saluterade amerikanen och han gjorde det samma. - ”Löjtnant Burns. Förenta Staternas Marinkår” presenterade sig amerikanen som. - ”Överste Gyros. Altis Väpnade styrkor” svarade Nikos. Nikos gestikulerade mot mackens insida med sin arm och sällskapet gick in och satte sig. När ingen började prata så tog Nikos initiativet. - ”Har du några skadade som behöver hjälp. Vi har helikoptrar som kan före dem till Altis för sjukvård om du önskar det” frågade Nikos. - ”Nej överste, mina sjukvårdare tar hand om mina sårade” sa den amerikanska löjtnanten. Nikos kunde se i amerikanens ögon att han var arg och att han inte tänkte acceptera någon hjälp från Nikos. - ”Som ni önskar, Löjtnant. Har ni några särskilda önskemål för er kapitulation” frågade Nikos. Löjtnanten framför Nikos lutade sig fram över bordet. - ”Vad erbjuder ni” frågade han. - ”Era sårade får självklart den vård de behöver och jag har fått min regerings försäkran att all amerikansk personal ska återvända hem till USA så fort det är möjligt. Ni kommer alltså spendera minsta möjliga tid som fångar hos oss. Under den tid som ni är fångar så kommer ni behandlas med all tillförlitlig respekt och vördnad” sa Nikos. Löjtnanten lutade sig bakåt på stolen igen, han funderade. Nikos viste att han hade gett Löjtnanten den bästa möjliga dealen han kunde hoppats på, så det förvånade inte Nikos när Löjtnantens svar kom. - ”Under dessa villkor så kapitulerar jag och mina män” sa han. Nikos nickade godkännande och log. Båda männen ställde sig upp och gjorde honör mot varandra. Medan den amerikanska Löjtnanten gick tillbaka till sitt manskap så vände sig Nikos till sin stabschef. - ”Hur många förlorade vi” frågade Nikos. - ”Så här långt är sex bekräftade döda och tretton är skadade, Överste” svarade Stabschefen. Nikos drog en djup suck. ”Var det värt det” frågade han sig själv. Vita Huset Washington DC Några timmar senare Journalisterna hade väntat i en halvtimme på presidentens tal. Flera av dem pratade i telefon med sina redaktörer eller pratade direkt med nyhetsuppläsarna i studion när Presidenten kom ut på podiet. Journalisterna blev tysta på ett ögonblick och det enda ljud som hördes var kamerornas blixtrande. Presidenten tog till orda. - ”Mina landsmän, idag har vår nation skadats av ett fegt, brutalt och vårdslöst angrepp på våra män och kvinnor i uniform. Jag kan rapportera att fler än 63 amerikanska soldater har dödats och många mer skadats idag av republiken Altis militär. Jag har svårt att sätta ord på vad jag känner idag men jag vill ändå försäkra att mina och min familjs tankar är hos de anhöriga till offren för Altis agerande” Presidenten tog en paus innan han fortsatte. ”Jag ska inte vara långvarig. Jag har idag pratat med vår militärledning och jag har fått deras syn på vilket svar vi bör ge på detta oprovocerade anfall. Jag kan idag garantera det amerikanska folket att vårat svar kommer bli kraftfullt och kännbart för våra fiender och vi kommer inte att sluta för än Altis regering har fått betala priset för...” På Stratis slog Nikos av TV:n. Han vände sig om och såg ut över flygbasen som hans trupper hade kämpat för att säkra. Runt om på basen såg han hur soldater sprang omkring och utförde sina uppgifter. Nikos var stolt över dem för vad de hade uppnått under dagen men orolig hur de kommande veckorna skulle utvecklas. Nikos var dock säker på en sak. Det spelade ingen roll vilken typ av media eller propaganda kampanj som hans regering drog igång. USA:s ära och heder var sårad och därför skulle inte dagens strid vara den sista som Niko utkämpade mot USA. Kriget var inte över. The objekt of war is not to die for your country, but making the other bastard die for his.
Gen. George .S Patton |
|
|
|
|
| Gå direkt till forum: |